Seriöst, Morapartiet…?

Har kollat lite på vad partierna i Mora svarar på frågorna på DTs frågepanel #kandulova. Man kan ha synpunkter på själva upplägget att partierna ska svara ja eller nej och sedan motivera sitt svar på de olika frågorna. Politik är sällan så svartvit att man entydigt kan svara ja eller nej om man ska införa eller genomföra något.

Dels att chansen/risken minimal att något enskilt parti, i Mora i alla fall, får egen majoritet, utan är beroende av samarbete och kompromisser med ett eller flera partier.

Dels har vi som kommunpolitiker en ekonomisk verklighet och stränga lagar som reglerar den kommunala verksamheten att förhålla oss till.

Mot den bakgrunden är det speciellt intressant att titta på Morapartiets svar på de olika frågorna. I princip svarar partiet ja på alla frågor som ställs och lovar ”allt till alla”, vilket om man börjar räkna på kostnaderna, skulle skapa många nya utgifter för kommunen, dessutom ofta i strid med den kommunala kompetensen. Detta samtidigt som Morapartiet påstår sig sätta vård, skola och omsorg främst…

Morapartiet kan inte heller gömma sig bakom det faktum att man troligen aldrig kommer till makten och därför kan lova ”allt till alla”. Risken finns att partiet måste ingå i ”regeringsunderlaget” för en eventuell borgerlig koalition i Mora efter valet. Då skulle partiet tvingas stå till svars för alla sina vidlyftiga löften till väljarna.

Domen borde bli hård…

Om borgerlig logik

Borgerliga företrädare berömmer sig ofta för att de med sin politik ska ha fått fler människor i arbete och att välfärden får mer ekonomiska resurser nu än 2006, och att välfärden därmed skulle vara mer välmående och resursstark än någonsin. Tyvärr gör de sig skyldiga till en grov logisk kullerbytta.

Att fler människor arbetar är sant, men också att andelen arbetslösa är ungefär densamma som 2006. Att fler arbetar beror alltså på att vi blivit fler människor i Sverige, inte att den sk ”arbetslinjen” minskat andelen arbetslösa.

Att den totala skatteintäkten ökat, trots jobbskatteavdrag och annat är också sant, eftersom vi totalt sett är fler som arbetar och konsumerar och därmed betalar skatt.

MEN med fler människor följer också att KOSTNADERNA för samhällets service till dessa människor ökar.
Om var och en då betalar mindre till det gemensamma så betyder det naturligtvis också att den genomsnittliga servicenivån totalt sett också måste minska.

Till detta kommer teknisk utveckling inom vården, ökad livslängd, ökade krav och förväntningar på samhällets tjänster, samt diverse, tyvärr mycket kostnadsdrivande, experiment med ”valfrihet” inom vård och omsorg och världens mest långtgående friskolesystem.

Nettoeffekten av detta har, trots bruttoökningar av skatteintäkterna, lett till påtagliga besparingar, neddragen bemanning och en allmän urholkning av den offentliga verksamheten, vilket nu börjar märkas allt för väl i skolan, äldrevården och sjukvården.

Hade Alliansregeringen lyckat med sin målsättning med ”arbetslinjen” – att minska arbetslösheten – så hade kanske detta reptrick fungerat hjälpligt. Men det är mycket annat i statens finanser som kostar, så nu har man istället, när budgetunderskottet nått nya rekordnivåer, kunnat hålla igång Sverige hjälpligt genom att låna till den ”dagliga driften” av Sverige.

Det är inte ansvarfullt. Men det blir väl som vanligt, att en socialdemokratisk regering får sopa upp och ta skiten för en lättsinnig borgerlig politik. Och när ekonomin väl är på banan igen, statsfinanserna i ordning och välfärd och skola fungerar, så hoppar de borgerliga upp och försöker lockar tillbaka väljarna med överdådiga löften om sänkta skatter OCH bättre välfärd.

Låt oss hoppas att det inte funkar en tredje gång!

Bäste vän!

Du kan skylla allt du vill på invandrare och flyktingar. Det enda du gör att är att du spelar storföretagen och de allra rikaste i händerna, hela tiden.

Det är de som gnuggar händerna när sjuka och arbetslösa flyger i strupen på andra utsatta. De, kapitalägarna, har nämligen allt att vinna på att underblåsa otrygghet och konflikter mellan olika grupper inom den fattigaste tredjedelen av befolkningen. Det skapar nämligen en ”lydig” underklass som nöjer sig med att jobba för skitlöner bara för att överleva för dagen.

Därmed ökar man sina redan orimliga vinster, långt, långt mer än Sveriges kostnader för flyktinginvandring, hur du än väljer att räkna.

Den nuvarande regeringen är ett verktyg för denna överklass. Det är den som drivit igenom urholkningen av a-kassa och sjukförsäkring, det är den som driver en ekonomisk politik som håller inflation och räntor på en ohälsosamt låg nivå. Detta gynnar dem med stora förmögenheter och driver ”vanligt” folk att låna mer än de egentligen har råd med.

Genom att underblåsa konflikten mellan ”arbetare” och ”invandrare” tar man fokus från den verkliga konflikten, nämligen mellan ”roffarna” och de som har det tufft att få ekonomi och ”livspussel” att gå ihop.

Reinfeldt är skicklig när han under medmänsklighetens täckmantel lyckas underblåsa konflikten mellan utsatta ”svenskar” och flyktinginvandrare.

Sverige är inte ett fattigt land! Sverige har råd att hjälpa både sina egna invånare och dem som lyckas fly hit undan krig, fattigdom och andra umbäranden! Felet är att Sverige, med egoismen och otryggheten som drivkraft, blivit ett ojämlikt land där klyftorna vidgas mellan fattig och rik och de fattiga lämnas att slåss med varandra om de smulor som finns kvar när de rika tagit sitt.

Det är inte konstigt att främligsfientligheten frodas under sådana förutsättningar och att många drömmer sig tillbaka till hur det var ”förr”.

Men skillnaden mellan förr och nu är inte invandringen! Skillnaden är att förr hade vi i Sverige en solidarisk skattepolitik och byggde trygghetssystem som gjorde att människor, trots sjukdom och arbetslöshet, kunde känna tillförsikt inför framtiden. Då fanns ingen anledning att titta snett på den som tagit sig hit undan krig och förföljelse.

Visst, omvärlden ser annorlunda ut idag. Vi är idag ett litet exportberoende land, ekonomin har globaliserats. Människor och kapital har blivit rörligare. Krigshärdar och kriser långt bort påverkar oss mer än någonsin.

Det går därför inte att stänga gränserna och försöka leva i en egen liten bubbla där solkyssta barn leker i en sörgårdsidyll där mamma står vid spisen och pappa åker till jobbet.

Men det går att åter bygga upp ett solidariskt samhälle, där människor kan känna trygghet att inte allt går överstyr om man blir sjuk eller arbetslös. Där alla känner att de har ett meningsfullt jobb. Där människor kan känna trygghet i att de får bästa möjliga sjukvård och en god äldreomsorg när de behöver det. Där barnen går i en skola som låter alla barn utvecklas utifrån sina förutsättningar. Där vi med öppet sinne kan välkomna dem som flytt undan krig och förföljelse.

Det handlar bara om att välja väg! En Moderat-ledd politik som, med starkt stöd av SD, vidgar klyftorna i samhället och skapar motsättningar mellan arbetslösa, gamla, sjuka och flyktingar, eller en S-ledd politik som vill minska klyftorna och därigenom skapa trygghet och framtidstro för alla.

Valet är ditt, men jag är säker på att SD inte är svaret!

Se upp för valkompasserna…

Visst kan man tycka att det är smart med alla dessa valkompasser. Det kan ge en vägledning i djungeln av olika sakfrågor. Men jag har nu testat bland annat Aftonbladets och Svenska Dagbladets valkompasser och kan konstatera att resultaten blir ganska olika, trots att man svarar ganska lika på frågorna.
I ABs valkompass blev det dött lopp mellan Fi och V, med S på en blygsam fjärdeplats efter MP. I SvDs kompass var jag en tydlig S-väljare (där saknades också Fi som alternativ).
En orsak tror jag är att det fanns något fler Fi/V-”frågor” i ABs test. När jag körde testet igen och tonade ner min något radikala inställning till kvoterad föräldraförsäkring, samkönades adoptionsrätt, könskvotering till bolagsstyrelser och EUs makt, då blev jag Socialdemokrat igen…
Så, är du radikal Socialdemokrat, som i vissa, just nu populära frågor, står något till ”vänster” om partikongressens beslut, då riskerar du i ABs valkompass att kategoriseras som Fi- eller V-väljare eller möjligen miljöpartist.
Svagheten med dessa valkompasser är att de lägger mer tyngd på olika enskildheter i politiken, snarare än på de grundläggande värderingarna och visionerna. Ex-vis är ju anledningen till att jag har synpunkter på det fria skolvalet inte att jag ogillar valfrihet, utan för att jag tror att det motverkar en likvärdig skola som har möjlighet att ta fram det bästa ur varje unge.
Men visst är det lite kul och underhållande att utmana sin politiska hemvist med dessa valkompasser. Kom bara ihåg att ta resultatet med en stor nypa salt!

Svar på öppet brev ang gymnasieskolan i Mora

Detta är ett svar på ett öppet brev, publicerat i Dalademokraten 16/5 och i Mora Tidning 19/5, från ett antal föräldrar som är besvikna över Gymnasienämndens beslut att lägga ner inriktningarna teater och dans på estetprogrammet vid S:t Mikaelsskolan.

Svaret publiceras i respektive tidning den 21/5 och är undertecknat av samtliga nämndsledamöter som står bakom beslutet.

————————-

Vi beklagar verkligen BÅDE att vi tvingats ta det drastiska beslutet att lägga ner dans- och teaterinriktningarna på estetprogrammet, OCH att beslutet kommit väldigt sent. Vi förstår verkligen elevers och föräldrars frustration.

Bakgrunden är att nämnden under flera år har sett ett vikande intresse för flera inriktningar inom våra nationella program, bland annat estetprogrammets dans- och teaterinriktningar. Samtidigt har hela skolan på grund av allt mindre ungdomskullar i Mora, Orsa och Älvdalen minskat från ca 1100 elever för tre år sen till ca 800-850 elever idag och för överskådlig tid framöver. I takt med allt färre elever har naturligtvis också stats- och kommunbidrag minskat och nämnden har dragits med stora ekonomiska underskott sedan 2011.

En konsekvens av detta är att Gymnasienämnden tvingats lägga ner ett antal inriktningar på flera olika program. Det handlar alltså långt ifrån enbart om dans- och teaterinriktningarna på det estetiska programmet. Beslutet om dessa nedläggningar var nödvändigt för att vi ska ha möjlighet att behålla en livskraftig gymnasieskola i Mora i framtiden. Det har länge varit för få elever för de 12 nationella program med flera olika inriktningar vi haft.

När det gäller tidpunkten för beslutet är det så att vi hade planerat att fatta beslutet på nämndens sammanträde den 16 april. Underlaget ansågs dock inte tillräcklig för att fatta beslut på. Ärendet återremitterades därför för komplettering.

Att vi inte fattat beslutet tidigare var för att förvissa oss om att ingen kraftig ökning i intresset för berörda inriktningar uppstått. Något tillförlitligt underlag går inte att få fram före början av april och den 16/4 var alltså i princip det tidigaste datum ett beslut.

När nu nämnden beslutade att skjuta upp avgörandet, så skulle det normalt avgjorts på det ordinarie sammanträdet den 14 maj, samma dag som omvalsperioden går ut. För att ändå ge berörda elever en liten, men dock, chans att göra ett omval kallade vi därför in till extra nämndsammanträde så tidigt som möjligt, vilket blev den 7 maj, varefter samtliga berörda elever omgående informerades.

Detta är alltså förklaringen, och vi beklagar verkligen de problem och den besvikelse detta orsakat de elever som på kort varsel tvingats tänka om i sitt gymnasieval.

Vad gäller de ”extra” meritpoäng som eleverna kan erhålla vid de sk antagningsproven, så är det något som en del skolor, bland annat S:t Mikaelsskolan, tillämpar  för att kunna göra ett urval om en inriktning har fler sökande än platser. Något som inte varit fallet i Mora på många år.

Målet är en livskraftig gymnasieskola

Gymnasiet i Mora är en skola med programutbud, lärarorganisation och lokaler för 1000-1100 elever (som skolan hade för tre år sen), men har idag ett elevtal på ca 800, varav ca 150 på introduktionsprogrammen. Återstår 650 elever som går på något av de nationella programmen. Av dessa går ca 100 på samhällsprogrammet och ytterligare ca 100 på ekonomiprogrammet. Återstår gör sen 450 elever som fördelar sig på övriga 10 program. Det gör i snitt 15 elever per årskurs och program.

Lägg till detta att flera av dessa program idag har mellan två och fyra inriktningar, så blir elevtalen på vissa av dessa inriktningar försvinnande få, flera av dem har mellan en (1) och fem (5) elever på inriktningar med plats – och därmed kostnader – för 8-16 elever.

När det gäller Estetprogrammet så har programmet fyra väldigt specifika inriktningar under alla tre gymnasieåren, som kräver relativt hög beläggning av de 16 platser som finns på varje inriktning.

Det finns en rad olika siffror i omlopp vad gäller intaget på dans- och teater-inriktningarna, siffror som påstås innebära att vi tagit beslut på för låga, felaktiga, siffror. Men detta är inget “panikbeslut” för att vi “plötsligt” upptäckt att intresset för dessa inriktningar blivit lågt. Vi vet att antagningssiffrorna kan skilja något sig från den preliminära i april till den slutgiltiga med reservantagningar i september, men de senaste åren har skillnaden legat på någon enstaka elev mer eller mindre på de aktuella inriktningarna mellan preliminärantagning och slutgiltig antagning.

Vi agerar på en flerårig trend av svagt intresse för dessa inriktningar, som bekräftats av årets preliminära antagningssiffror, och vi har en långsiktig ambition att ge hela skolan en “kostym” vad gäller programutbud, personalorganisation och lokaler som möter det verkliga elevunderlaget och den ekonomiska verklighet som detta medför.

Det handlar alltså inte om det är tre, fem eller till och med sju elever som skulle kunna komma in på respektive inriktning just i år. Det handlar om att ge lärare och framtida elever långsiktig arbetsro och trygghet i att vi har en organisation som är hållbar och inte automatiskt kommer att ifrågasättas inför varje läsår.

Vi har, sedan den gemensamma gymnasienämnden drog igång sin verksamhet 2011, dragits med flera miljoner i underskott varje år på grund av att elevantalet minskat kraftigt och vi inte haft en förmåga att anpassa skolan efter dessa nya förutsättningar, trots att utvecklingen egentligen varit känd.

I Mora, som trots allt haft en god ekonomi under flera år, har dessa underskott gått att hantera, men i våra samverkanskommuner har det inte varit lika enkelt och gymnasieskolan måste givetvis kunna bedrivas inom de givna ekonomiska ramarna. Vilken annan kommunal verksamhet ska i annat fall prioriteras ner? Äldrevården? Skolan? Förskolan? Kulturverksamheten?

Vi har ändå med diverse “effektiviseringar” i utbildningen i form av samläsning, bättre nyttjande av IT, mm, lyckats hålla kostnadsutvecklingen någorlunda i schack. Vi har också, genom ganska framgångsrikt argumenterande, lyckats undvika att det minskande elevunderlaget slagit igenom fullt ut i våra ekonomiska ramar. Vi har fått en slags ekonomiska “krockkuddar” helt enkelt.

Nu står vi dock på botten och stampar. Möjliga effektiviseringar i form av ytterligare samläsning mellan inriktningar och årskurser riskerar att urholka kvalitén och därmed elevernas förtroende för hela vår gymnasieskola. Några ytterligare ekonomiska “krockkuddar” från samverkanskommunerna Mora, Orsa och Älvdalen, är inte heller att vänta. Därtill är det ekonomiska läget i alla tre kommunerna just nu allt för tufft.

Elevantalet kommer förhoppningsvis inte att fortsätta minska de kommande åren, kanske till och med öka något, men vi har fortfarande en alldeles för stor organisatorisk, ekonomisk och lokalmässig kostym. Det stora “lyftet” i elevunderlaget kommer när barnen till de stora barnkullarna runt 1990 vuxit upp till gymnasieungdomar, men den tiden ligger fortfarande 15-20 år bort.

Det är i ljuset av detta nämndens beslutade åtgärder ska ses. Vår ambition är att ha ett så brett programutbud som möjligt, men det måste tyvärr ske på bekostnad av ett antal inriktningar där intresset ändå är relativt lågt.

Vi kanske tappar några elever med starka drivkrafter att gå en specifik inriktning vi nu inte kan erbjuda, men detta finns med i de ekonomiska kalkylerna. I det långa loppet kan vi förhoppningsvis vinna fler elevers förtroende för att de får en högkvalitativ utbildning i de program och inriktningar vi faktiskt erbjuder.

Nämndens beslut har inte heller ensidigt drabbat estetprogrammet. Nu och tidigare har bland annat inriktningar inom samhällsprogrammet, teknikprogrammet, barn och fritid, restaurang och livsmedel och hela hotell- och turismprogrammet lagts ner. Nämndens beslut innebär ju också att vi faktiskt beslutat behålla två av estetprogrammets inriktningar, trots att det skulle inneburit en väsentligt större besparing på både kort och lång sikt att stänga även dessa. Men en skola helt utan estetprogram vore, som många påpekat, en mycket tråkigare skola.

Jag kan inte heller helt frigöra mig från tanken att den enorma uppslutningen och starka engagemanget – från kulturpersonligheter, nuvarande och tidigare elever, och en del opportunistiska politiker – förmodligen inte blivit detsamma om nämnden beslutat att lägga ner fordonsprogrammet i sin helhet, istället för två av estetprogrammets inriktningar…

Väg borde gå före flygplats

Ulf Berg (M) vill att det ”på sikt” ska satsas på vägen mellan Mora och Sälen, dels för att ge turisterna två vägar till Sälen, dels för , som han säger, ge moraborna bättre tillgång till den blivande flygplatsen i Sälen.

Ulf Berg verkar inte vara riktigt ”up to date” med verkligheten. Moraborna har ju redan en alldeles utmärkt flygplats, med kapacitet för riktigt stora flygplan. Varför skulle vi behöva bättre tillgång till Sälen-flygplatsen? Har Ulf Berg tänkt sig att lägga ner Mora-Siljan Flygplats?

Det enda rätta hade naturligtvis varit att omedelbart göra en rejäl utbyggnad av vägen mellan Mora och Sälen med de 250 miljoner staten vill lägga i den prestigefyllda flygplatsen i Sälen som grund!

Dels skulle det ge den stora majoritet mälardalsbor som, Ulf Berg ovetandes, redan idag tar bilen till Sälen via Mora en betydligt säkrare och snabbare väg.

Dels skulle det bli möjligt att med obetydligt längre transfertider skapa en effektiv och attraktiv flygcharter via Mora-Siljan Flygplats till Sälen, Idre, Trysil och Engerdal.

Att inte omedelbart bygga om vägen Mora-Sälen innebär långsiktigt ett större avbräck från den bilburna turismen, än vad den flygburna turismen någonsin kan ersätta.