Regionfrågan är inte enkel…

Nej, regionfrågan är inte enkel. Och absolut inte så enkel så den på ett relevant sätt kan hanteras i en folkomröstning. Jag är i grunden skeptisk till ”stordrift”, men jag har också mycket svårt för många av ”nej-sidans” argument, som mest känns som ”det ska va’ som det alltid har varit”.

Inte minst blir man förvånad över att många av dem som oroar sig för hur det ska bli med lasaretten i den nya storregionen, samtidigt kliver fram som förespråkare för ett förstatligande av sjukvården. Som om det skulle stärka de små lasarettens ställning i framtiden…

Vi står inför en situation där framför allt länen norr om Mälardalsregionen och Vänern får allt svårare att få gehör för sina anspråk på infrastruktursatsningar och tillgång till självklar service i form av myndighetsnärvaro, tillgång till telekommunikationer och bredband, mm. Jag ser visserligen ingen självklar logik bakom den av indelningskommittén föreslagna nya regionala indelningen av Sverige, men jag ser å andra sidan inte att alternativet självklart är att behålla nuvarande läns- och landstingsgränser.

Alternativet att vi fortsätter som hittills med 18 ”smålän” och tre brottarstarka storregioner vore verkligen förödande för landsbygden. ”Alla” resurser skulle då gå till att bygga upp och binda ihop triangeln Stockholm-Göteborg-Malmö. Bara småsmulor blir över till resten av landet.

Och att, som Halland och Jämtland/Härjedalen, hävda att man ska stå själva, utanför de kommande storregionerna, bygger bara på isolationistiska drömmar som skulle skapa svåra problem för dem om de faktiskt skulle lyckas.

Indelningskommitténs förslag är åtminstone en idé om hur landet utanför storstadsregionerna kan ges en sportslig chans att skapa och ”kapa åt sig” utvecklingsresurser, som idag nästan naturlagsbundet hamnar i de befintliga storstadsregionerna.

Även om jag hör till dem som gärna förfäktar att storregionerna framför allt ska ha sin grund i resemönster för arbete och utveckling och inte i så hög grad bygga på den specialiserade sjukvårdens behov och förutsättningar för effektivisering och strukturering, så har jag efter idogt läsande och funderande insett att den föreslagna indelningen förmodligen ändå är den bästa kompromissen. Andra förslag skulle förmodligen ganska omgående innebära nya regionala obalanser. Det är illa nog att den föreslagna Norrlands-regionen redan befolkningsmässigt är ungefär hälften så stor som Svealands-regionen, men där har den geografiska utbredningen (mer än halva Sverige) satt gränsen för vad som anses möjligt att hantera.

Det är ju också så att de förändringar och problem som uppstår på grund av sjukvårdens ökande specialisering eller den ökande urbaniseringen inte skulle drabba oss om indelningsreformen skulle stoppas. De kräver istället bara allt mer av samarbeten på nivåer och i former där det demokratiska inflytandet är mycket begränsat.

Mycket av farhågorna för vad storregioner kommer att betyda för demokrati, sjukvårdens organisering, resursfördelning, mm, är ju sådant vi faktiskt bestämmer själva i de nya regionerna. Indelningskommittén erbjuder bara ett förslag till geografisk indelning baserat på en kompromiss vad gäller befolkning, geografisk utbredning, tillgång till specialistsjukvård, högre utbildning, arbetsmarknad, mm. Och inte minst en tydlig fingervisning om att statens myndigheter måste anpassa och inordna sig i denna geografi.

Vad vi sen gör med detta är i hög grad upp till oss själva!

Centrumutvecklingen tas inte på allvar

Debattartikel publicerad (något kortad) i Mora Tidning den 2 oktober 2015

——

När ska den borgerliga majoriteten i Mora sätta ner foten och skapa de förutsättningar som krävs för att sätta fart på utvecklingen av regionstaden Moras centrum?

Allt underlag för en genomtänkt omgörning av gågatan och Fridhemsplan finns färdiga. Fastighetsägarna och köpmännen bara väntar på att arbetet ska komma igång. Syftet är ju att öka attraktiviteten för Mora centrum för att bland annat balansera den växande handeln i Norets nya handelsområde.

Centrumplaneringen handlar om känslan av samband, närhet och tillgänglighet. Att få människor, både kommuninvånare och besökare, att trivas i centrum. Det är inte en fråga om kosmetik. Det handlar om att omsätta Moras regionstadsvision i fysisk stadsplanering. På riktigt!

I den tidigare S+C-majoriteten arbetade vi målmedvetet för att genomföra planerna. Arbetet med den nya centrumplanen inleddes runt 2010 och fastställdes sedan, efter ett gediget utredningsarbete, i juni 2013. Investeringsmedel reserverades tidigt och fanns även med i den nya borgerliga majoritetens kommunplan för 2015-2018. 

Och så sent som den 10 mars i år beslutade en i princip enig kommunstyrelse att bevilja igångsättningstillstånd för den första etappen, ombyggnaden av Fridhemsplan och Kyrkogatan fram till gågatans början. Arbetena skulle kunna påbörjas under maj för att, med vissa uppehåll, avslutas under denna höst.battartikel

”Äntligen!” var det många som sa. Sen hände något…

Upphandlingen kom inte igång som planerat under mars. Och vid ett möte den 5 maj får ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott överraskande veta att upphandlingen inte kommit igång, för att tekniska nämnden inte anser sig garanterade kompensation för de ökade driftkostnaderna investeringen skulle innebära.

Istället förordade tekniska förvaltningen en ”bantad” upprustning av Fridhemsplan, som inte följer den gestaltningsplan kommunstyrelsen tidigare fastlagt för centrum. Detta blev så småningom också den linje Moras borgerliga majoritet förordade i kommunstyrelsen den 23 juni. Vi socialdemokrater har hela tiden hävdat att det är bättre att vänta med projektet om ekonomin är kärv, än att frångå den fastställda centrumplanen.

Hur den nu beslutade ”upprustningen” av Fridhemsplan ska se ut har vi bara pressuppgifter om. Tydligen är det tekniska förvaltningen som på egen hand utformat förslaget, utan samråd med stadsplanerarna på stadsbyggnadsförvaltningen. Att i framtiden koppla ihop denna modifierade ombyggnad med den ordentligt genomarbetade ombyggnadsplanen för resten av gågatan lär inte vara möjligt utan stora merkostnader.

Beslutet innebär alltså att den borgerliga majoriteten just kastat tre års gediget utredningsarbete åt skogen och erbjuder Moraborna och våra besökare ett mindre attraktivt centrum med svåröverskådliga konsekvenser för handel och besöksnäring i framtiden som resultat.

Att acceptera en ”epa-lösning” utan förankring i en genomtänkt stadsbyggnadsvision bara för att ”de flesta vet ändå inte hur det var tänkt att se ut” som en ledande företrädare för den borgerliga majoriteten uttryckt det, vittnar bara om hur visionslös Moras borgerliga majoritet nu blivit.

Lennart Sohlberg

oppositionsråd (S)

Varför debattera energi- och klimatrådgivningen?

​Frågan om Energi- och klimatrådgivningens organisatoriska tillhörighet har på två fullmäktigen fått oproportionerligt stort utrymme. Jag vill därför här kortfattat förklara min/vår ståndpunkt:

1. Energi- och klimatrådgivningen är en viktig verksamhet för våra medborgare.

2. Den har av olika skäl hamnat på undantag i den nuvarande organisationen, Tekniska förvaltningen, vilket är beklagligt, då kompetensen där kring energieffektivisering i byggnader är stor.

3. På förfrågan, oklart från vem, har såväl Tekniska nämnden som Miljönämnden (som vi har gemensamt med Orsa kommun) i april ställt sig positiva till en överflyttning av verksamheten, och ansvaret för den, från Tekniska nämnden till den gemensamma Miljönämnden i Orsa.

4. Förutsatt att det inte står i strid med Miljönämndens och dess förvaltnings myndighetsuppdrag, och det inte påverkar bemanningssituationen negativt, har vi inget principiellt att invända mot detta.

5. Det påstods i detta sammanhang att Orsa kommun för sin del flyttat ansvaret för sin energi- och klimatrådgivning till Miljönämnden redan 1 januari 2014. Något sådant beslut föreligger dock inte vare sig i Orsas kommunfullmäktige eller kommunstyrelse. Det som skett är att dåvarande kommunchefen i Orsa och chefen på miljöförvaltningen kommit överens om att en tjänsteman i miljöförvaltningen, på en tillgänglig halvtid, skulle handlägga denna verksamhet för Orsas räkning. Även om detta kan uppfattas som en ansvarsöverföring, så är det inte fallet! Det formella ansvaret ligger kvar hos Orsas kommunstyrelse till dess ansvarfrågan reglerats i avtalet om gemensam nämnd med Mora.

6. På kommunfullmäktige i juni kom frågan upp för beslut, utan redogörelse för om något samråd med Orsa kommun skett. Vi socialdemokrater hävdade att ärendet kunde behandlas av kommunfullmäktige, först när det förelåg förslag till ett nytt avtal med Orsa kommun om vilka verksamheter den gemensamma skulle ansvara för.

7. Då ett sådant avtal måste fastställas av båda kommunernas fullmäktige yrkade vi därför på, och fick igenom, en återremiss av ärendet för komplettering av beslutsunderlaget.

8. När ärendet kommer tillbaka till kommunfullmäktige nu i september hade underlaget inte på något sätt kompletterats, trots att beredning av ett nytt avtal och reglemente för Miljönämnden pågår. Vi yrkade därför återigen återremiss, denna gång dock utan möjlighet till minoritetsåterremiss, varför majoriteten denna gång fick igenom sitt, i praktiken, icke giltiga förslag.

Hur då ”icke giltiga” undrar nu någon. Jo, eftersom frågan om vilken verksamhet Miljönämnden ska bedriva och ha ansvar för regleras i evtal mellan två likvärdiga parter, så kan varken Mora eller Orsa ensidigt lägga över ansvaret för någon verksamhet till den gemensamma nämnden, utan att detta reglerats i det avtal som BÅDE Mora och Orsa kommunfullmäktige måste fatta beslut om.

Däremot är det naturligtvis fullt möjligt för ansvariga nämnder (KS i Orsa och Tekniska nämnden i Mora) att ”låna” handläggare av miljöförvaltningen för tillhandahållandet av energi- och klimatrådgivning till våra medborgare, men ska ANSVARET för riktlinjer, mål, budget och uppföljning flyttas, då är det en fråga som MÅSTE hanteras av båda kommunernas fullmäktige.

Det är för att pränta in denna viktiga princip i umgänget med våra samverkanskommuner som vi har drivit denna fråga så hårt. Inget annat!

Stoppa nedläggningen av skattekontoren i Mora och Åmål!

(Debattartikel publicerad i bland annat DalaDemokraten och FaluKuriren den 4 augusti 2015 baserad på en skrivelse till finansminister Magdalena Andersson inskickad den 23 juli 2015)

Vi förstår inte hur frågan om skattekontoren i Mora och Åmål har kunnat gå så snett.

Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson har uppenbarligen ingen som helst känsla för att han går emot en bred majoritet i riksdagen och en bred politisk opinion, när han framhärdar i att flytten av skattekontoren i Mora och Åmål inte går att stoppa i det här läget.

Han struntar i skatteutskottet och tycks vägra att träffa berörda kommunalråd. Hur länge ska han få obstruera på detta sätt när det gäller Mora och Åmål, bara för att beslutet om ”frysningen” av flytten av övriga skattekontor inte uttryckligen nämnde dessa kontor?

För oss är det hela enkelt: Statliga myndigheter ska finnas nära de medborgare och företag de är satta att tjäna.

Den nya tekniken ska i första hand användas för att möjliggöra en decentraliserad organisation med goda möjligheter till personlig kontakt mellan myndighet och medborgare. Den ska INTE primärt användas som förevändning för att kunna öka personliga och ”informella” kontakter INOM myndigheten, ”eftersom de flesta kontakter med medborgarna ändå sker via nätet”, som motiveringen lyder.

Det är ju just i de känsliga och mer komplicerade ärenden, som inte enkelt låter sig göras ”på nätet” som den personliga kontakten med myndigheten blir desto viktigare. Och då måste man ta hänsyn till geografin och, i fallet med skattekontoren, även näringslivets struktur. Många småföretag, som i våra kommuner, ökar behovet av fysisk närhet!

Återstår då frågan om myndighetens behov och möjligheter att behålla och rekrytera kompetent personal på ”småorter” som Mora och Åmål. Det är en ”hönan eller ägget”-situation: Tror man att det bara är i större städer kompetensen finns och kommer att finnas och agerar utifrån det, ja, då blir det naturligtvis så. Vilket får konsekvenser för andra verksamheter, företag, kommuner och landsting, med behov av utbildad och kompetent personal.

Då ett akademikerjobb försvinner och en person tvingas flytta, så tvingas ofta ytterligare en akademiker flytta, vilket ger kompetensbrist i någon annan verksamhet, som i sin tur börjar titta på möjligheten att ”centralisera” sin verksamhet. De som flyttar tar med sig sina barn, vilket så småningom minskar behovet av lärare och så flyttar snart nästa ”akademikerfamilj”. Och sen är den negativa spiralen igång.

Hittills har det inte varit något problem med att rekrytera kompetent personal till varken Mora eller Åmål, så varför starta en negativ utveckling?

Finansminister Magdalena Andersson ju en klok person, så vi är övertygade om att hon självklart förstår och inser dessa ganska enkla samband. Därför ser vi det som ytterst angeläget att hon som ansvarig minister sätter kraft bakom kravet på decentralisering av Skattemyndigheten, och att myndighetens organisation, med skattekontoren i Mora och Åmål inräknade, tills vidare ”fryses” i nuvarande form.

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S), Mora
Michael Karlsson, kommunalråd (S), Åmål
Marie Olsson, oppositionsledare (S), Orsa
Kurt Podgorski, kommunalråd (S), Malung-Sälen
Peter Egardt, kommunalråd (S), Älvdalen
Nils-Erik Edlund, oppositionsledare (S), Vansbro

Jag blir så trött…

Kan vi inte en gång för alla ta död på skitsnacket att ”invandrarna kommer hit och tar våra jobb” och att ”flyktingar och invandrare kostar så mycket att våra gamla vanvårdas och svälter”?

Det finns ett grundläggande samhällsekonomisk samband som ofta glöms bort: fler människor –> ökad efterfrågan på varor och tjänster –> fler jobb –> ökade skatteintäkter –> bättre samhällsservice!

Flyktingmottagandet kostar pengar, javisst, men det ger också jobb (och därmed skatteintäkter). Dels direkt i form av personal på flyktingboenden, skolpersonal, vårdpersonal och handläggare av olika slag, men framför allt indirekt genom den ökade efterfrågan på mat, bostäder, kläder och annan livets nödtorft som varje människa, född här eller inflyttad, automatiskt innebär.

Det är ju så att alldeles oavsett hur mycket pengar som satsas i flyktingmottagandet i form av ”bidrag”, flyktingförläggningar, utbildning, vård, etc, så omsätts vartenda öre i Sverige och får den svenska ekonomin att växa och jobben att bli fler.

Ta ex-vis den lilla dagpenning som varje flykting får innan de kan skaffa sig egen försörjning. Den används till mat, kläder, mediciner och annat som köps i affärer här i Sverige, vilket skapar nya jobb i butikerna, transportnäringen och tillverkningsindustrin när omsättningen av varor och tjänster ökar.

Är vi dessutom bra på att hjälpa dem som kommer hit att snabbt komma i egen försörjning (och här kan vi bli mycket bättre) så blir flyktinginvandringen en ren plusaffär för Sverige.

Det är ju så med ett samhälle som växer att fler invånare skapar större efterfrågan som i sin tur skapar fler jobb, vilket – via skatter – ger oss större möjligheter att både ta hand om dem som redan bor här och de som av olika skäl kommer hit för att söka skydd.

Invandring och flyktingmottagande är därför inget ”hot” mot landsbygden eller Sverige som helhet. Tvärtom är det en möjlighet, ja till och med en nödvändighet för många kommuner i detta land för att kunna upprätthålla och helst öka underlaget för affärer, industrier, skolor, äldrevård och annan samhällsservice som vi alla säger oss vilja värna.

Den förra regeringen berömde sig gärna för att ha bidragit till att fler jobb tillkommit. Bidraget till detta var främst en i huvudsak generös flykting- och invandringspolitik. Andelen arbetslösa varken ökade eller minskade, vilket rimligtvis borde ta död på skitsnacket att ”de kommer hit och tar våra jobb”.

Att vi ändå upplever att skolelever, sjukskrivna, arbetslösa och äldre fått en hårdare tillvaro och, i vissa fall, kvalitetsförsämringar i de offentliga tjänsterna är inte så konstigt när den borgerliga regeringen genom exempellösa skattesänkningar minskat ”reformutrymmet” med 140 miljarder.

Det är knappast något som flyktingar och andra invandrare kan hållas ansvariga för. De gör alla sitt för att bidra till ökad omsättning och fler jobb bara genom att komma hit. Det är upp till oss som bor här att se till att ta vara på de resurser dessa människor bidrar med och skapar här i Sverige!

Dödförklara blockpolitiken

Man hör ofta att man behöver färdiga ”regeringsalternativ” i form av en ”borgerlig allians” och ett ”rödgrönt block” för att veta vad man röstar på för slags regering när man lägger sin röst på ett enskilt parti.

Det är en total missuppfattning av det svenska parlamentariska systemet! Vi har inte ett tvåpartisystem. Vi har ett system med för närvarande åtta-nio olika politiska partier med potential att komma in i den svenska riksdagen. Eftersom inget parti sedan många år lyckats samla egen majoritet i riksdagsvalen så har olika, mer eller mindre fasta samarbeten då och då formats, oftast efter valen när det parlamentariska läget klarnat, baserade på en vilja att skapa en handlingskraftig regering och en ambition att verka för Sveriges bästa.

Läs mer

En dag att minnas

Idag den 3 december 2014 föll regeringen Löfvens budget i riksdagen. En knapp timme senare förklarade Stefan Löfven att regeringen den 29 december kommer att utlysa nyval (extraval) som ska genomföras den 22 mars 2015.

Detta besked kom samtidigt som dalabänkens S-riksdagsmän hade möte med kommunalråd, oppositionsråd och landstingsledningen från Dalarna. Däribland alltså undertecknad. Vi befann oss alltså i ett sammanträdesrum i riksdagshuset när debatten pågick, omröstningen genomfördes och beskedet lämnades. Snacka om att befinna sig i händelsernas centrum!

Så som utfallet av budgetomröstningen blev, var beskedet om nyval logiskt. Men vägen dit var en fars helt ovärdig Sveriges Riksdag. Stefan Löfven har sedan tidigt i valrörelsen förklarat att han gärna stäcker ut en hand över blockgränsen om det kan bidra till en politisk stabilitet i Sverige. Detta besked har lämnats ett flertal gånger under hösten och senast igår kväll. Varje gång har Lööf, Kinberg-Batra & Co smällt igen dörren med en rejäll smäll.

Ändå har borgerliga partiledare mage att påstå att Löfven borde diskuterat mer med dem för att försöka få igenom budgeten… De borgerliga partiledarna agerar på sandlådenivå: ”Dumma Stefan, det är ditt fel att vi inte vill leka med dej, så nu måste du göra som vi vill”.

Att Sverigedemokraterna skulle ställa till jäkelskap var väl knappast raketvetenskap att räkna ut. Men att partier som nyss lett en minoritetsregering, krävt och då haft en ansvarsfull opposition, skulle agera så erbarmligt barnsligt när de tappade regeringsmakten, det var faktiskt oväntat.

Nåja, vad är väl inte ett nyval i mars, om inte en ordentlig chans att bringa ordning i den svenska politiken. Nu får väljarna chansen att säga vad de tycker om Sverigedemokrater som grymt sviker sina vallöften till pensionärer och arbetslösa, och bittra Allianspartier som kräver ansvar av andra men vägra att ta ansvar själva.

Den 22 mars gäller det! Då startar vi ett nytt Sverige-bygge baserat på socialdemokratiska värderingar: solidaritet, jämlikhet och alla människors lika värde!