Stoppa nedläggningen av skattekontoren i Mora och Åmål!

(Debattartikel publicerad i bland annat DalaDemokraten och FaluKuriren den 4 augusti 2015 baserad på en skrivelse till finansminister Magdalena Andersson inskickad den 23 juli 2015)

Vi förstår inte hur frågan om skattekontoren i Mora och Åmål har kunnat gå så snett.

Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson har uppenbarligen ingen som helst känsla för att han går emot en bred majoritet i riksdagen och en bred politisk opinion, när han framhärdar i att flytten av skattekontoren i Mora och Åmål inte går att stoppa i det här läget.

Han struntar i skatteutskottet och tycks vägra att träffa berörda kommunalråd. Hur länge ska han få obstruera på detta sätt när det gäller Mora och Åmål, bara för att beslutet om ”frysningen” av flytten av övriga skattekontor inte uttryckligen nämnde dessa kontor?

För oss är det hela enkelt: Statliga myndigheter ska finnas nära de medborgare och företag de är satta att tjäna.

Den nya tekniken ska i första hand användas för att möjliggöra en decentraliserad organisation med goda möjligheter till personlig kontakt mellan myndighet och medborgare. Den ska INTE primärt användas som förevändning för att kunna öka personliga och ”informella” kontakter INOM myndigheten, ”eftersom de flesta kontakter med medborgarna ändå sker via nätet”, som motiveringen lyder.

Det är ju just i de känsliga och mer komplicerade ärenden, som inte enkelt låter sig göras ”på nätet” som den personliga kontakten med myndigheten blir desto viktigare. Och då måste man ta hänsyn till geografin och, i fallet med skattekontoren, även näringslivets struktur. Många småföretag, som i våra kommuner, ökar behovet av fysisk närhet!

Återstår då frågan om myndighetens behov och möjligheter att behålla och rekrytera kompetent personal på ”småorter” som Mora och Åmål. Det är en ”hönan eller ägget”-situation: Tror man att det bara är i större städer kompetensen finns och kommer att finnas och agerar utifrån det, ja, då blir det naturligtvis så. Vilket får konsekvenser för andra verksamheter, företag, kommuner och landsting, med behov av utbildad och kompetent personal.

Då ett akademikerjobb försvinner och en person tvingas flytta, så tvingas ofta ytterligare en akademiker flytta, vilket ger kompetensbrist i någon annan verksamhet, som i sin tur börjar titta på möjligheten att ”centralisera” sin verksamhet. De som flyttar tar med sig sina barn, vilket så småningom minskar behovet av lärare och så flyttar snart nästa ”akademikerfamilj”. Och sen är den negativa spiralen igång.

Hittills har det inte varit något problem med att rekrytera kompetent personal till varken Mora eller Åmål, så varför starta en negativ utveckling?

Finansminister Magdalena Andersson ju en klok person, så vi är övertygade om att hon självklart förstår och inser dessa ganska enkla samband. Därför ser vi det som ytterst angeläget att hon som ansvarig minister sätter kraft bakom kravet på decentralisering av Skattemyndigheten, och att myndighetens organisation, med skattekontoren i Mora och Åmål inräknade, tills vidare ”fryses” i nuvarande form.

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S), Mora
Michael Karlsson, kommunalråd (S), Åmål
Marie Olsson, oppositionsledare (S), Orsa
Kurt Podgorski, kommunalråd (S), Malung-Sälen
Peter Egardt, kommunalråd (S), Älvdalen
Nils-Erik Edlund, oppositionsledare (S), Vansbro

Jag blir så trött…

Kan vi inte en gång för alla ta död på skitsnacket att ”invandrarna kommer hit och tar våra jobb” och att ”flyktingar och invandrare kostar så mycket att våra gamla vanvårdas och svälter”?

Det finns ett grundläggande samhällsekonomisk samband som ofta glöms bort: fler människor –> ökad efterfrågan på varor och tjänster –> fler jobb –> ökade skatteintäkter –> bättre samhällsservice!

Flyktingmottagandet kostar pengar, javisst, men det ger också jobb (och därmed skatteintäkter). Dels direkt i form av personal på flyktingboenden, skolpersonal, vårdpersonal och handläggare av olika slag, men framför allt indirekt genom den ökade efterfrågan på mat, bostäder, kläder och annan livets nödtorft som varje människa, född här eller inflyttad, automatiskt innebär.

Det är ju så att alldeles oavsett hur mycket pengar som satsas i flyktingmottagandet i form av ”bidrag”, flyktingförläggningar, utbildning, vård, etc, så omsätts vartenda öre i Sverige och får den svenska ekonomin att växa och jobben att bli fler.

Ta ex-vis den lilla dagpenning som varje flykting får innan de kan skaffa sig egen försörjning. Den används till mat, kläder, mediciner och annat som köps i affärer här i Sverige, vilket skapar nya jobb i butikerna, transportnäringen och tillverkningsindustrin när omsättningen av varor och tjänster ökar.

Är vi dessutom bra på att hjälpa dem som kommer hit att snabbt komma i egen försörjning (och här kan vi bli mycket bättre) så blir flyktinginvandringen en ren plusaffär för Sverige.

Det är ju så med ett samhälle som växer att fler invånare skapar större efterfrågan som i sin tur skapar fler jobb, vilket – via skatter – ger oss större möjligheter att både ta hand om dem som redan bor här och de som av olika skäl kommer hit för att söka skydd.

Invandring och flyktingmottagande är därför inget ”hot” mot landsbygden eller Sverige som helhet. Tvärtom är det en möjlighet, ja till och med en nödvändighet för många kommuner i detta land för att kunna upprätthålla och helst öka underlaget för affärer, industrier, skolor, äldrevård och annan samhällsservice som vi alla säger oss vilja värna.

Den förra regeringen berömde sig gärna för att ha bidragit till att fler jobb tillkommit. Bidraget till detta var främst en i huvudsak generös flykting- och invandringspolitik. Andelen arbetslösa varken ökade eller minskade, vilket rimligtvis borde ta död på skitsnacket att ”de kommer hit och tar våra jobb”.

Att vi ändå upplever att skolelever, sjukskrivna, arbetslösa och äldre fått en hårdare tillvaro och, i vissa fall, kvalitetsförsämringar i de offentliga tjänsterna är inte så konstigt när den borgerliga regeringen genom exempellösa skattesänkningar minskat ”reformutrymmet” med 140 miljarder.

Det är knappast något som flyktingar och andra invandrare kan hållas ansvariga för. De gör alla sitt för att bidra till ökad omsättning och fler jobb bara genom att komma hit. Det är upp till oss som bor här att se till att ta vara på de resurser dessa människor bidrar med och skapar här i Sverige!

Dödförklara blockpolitiken

Man hör ofta att man behöver färdiga ”regeringsalternativ” i form av en ”borgerlig allians” och ett ”rödgrönt block” för att veta vad man röstar på för slags regering när man lägger sin röst på ett enskilt parti.

Det är en total missuppfattning av det svenska parlamentariska systemet! Vi har inte ett tvåpartisystem. Vi har ett system med för närvarande åtta-nio olika politiska partier med potential att komma in i den svenska riksdagen. Eftersom inget parti sedan många år lyckats samla egen majoritet i riksdagsvalen så har olika, mer eller mindre fasta samarbeten då och då formats, oftast efter valen när det parlamentariska läget klarnat, baserade på en vilja att skapa en handlingskraftig regering och en ambition att verka för Sveriges bästa.

Läs mer

En dag att minnas

Idag den 3 december 2014 föll regeringen Löfvens budget i riksdagen. En knapp timme senare förklarade Stefan Löfven att regeringen den 29 december kommer att utlysa nyval (extraval) som ska genomföras den 22 mars 2015.

Detta besked kom samtidigt som dalabänkens S-riksdagsmän hade möte med kommunalråd, oppositionsråd och landstingsledningen från Dalarna. Däribland alltså undertecknad. Vi befann oss alltså i ett sammanträdesrum i riksdagshuset när debatten pågick, omröstningen genomfördes och beskedet lämnades. Snacka om att befinna sig i händelsernas centrum!

Så som utfallet av budgetomröstningen blev, var beskedet om nyval logiskt. Men vägen dit var en fars helt ovärdig Sveriges Riksdag. Stefan Löfven har sedan tidigt i valrörelsen förklarat att han gärna stäcker ut en hand över blockgränsen om det kan bidra till en politisk stabilitet i Sverige. Detta besked har lämnats ett flertal gånger under hösten och senast igår kväll. Varje gång har Lööf, Kinberg-Batra & Co smällt igen dörren med en rejäll smäll.

Ändå har borgerliga partiledare mage att påstå att Löfven borde diskuterat mer med dem för att försöka få igenom budgeten… De borgerliga partiledarna agerar på sandlådenivå: ”Dumma Stefan, det är ditt fel att vi inte vill leka med dej, så nu måste du göra som vi vill”.

Att Sverigedemokraterna skulle ställa till jäkelskap var väl knappast raketvetenskap att räkna ut. Men att partier som nyss lett en minoritetsregering, krävt och då haft en ansvarsfull opposition, skulle agera så erbarmligt barnsligt när de tappade regeringsmakten, det var faktiskt oväntat.

Nåja, vad är väl inte ett nyval i mars, om inte en ordentlig chans att bringa ordning i den svenska politiken. Nu får väljarna chansen att säga vad de tycker om Sverigedemokrater som grymt sviker sina vallöften till pensionärer och arbetslösa, och bittra Allianspartier som kräver ansvar av andra men vägra att ta ansvar själva.

Den 22 mars gäller det! Då startar vi ett nytt Sverige-bygge baserat på socialdemokratiska värderingar: solidaritet, jämlikhet och alla människors lika värde!

Seriöst, Morapartiet…?

Har kollat lite på vad partierna i Mora svarar på frågorna på DTs frågepanel #kandulova. Man kan ha synpunkter på själva upplägget att partierna ska svara ja eller nej och sedan motivera sitt svar på de olika frågorna. Politik är sällan så svartvit att man entydigt kan svara ja eller nej om man ska införa eller genomföra något.

Dels att chansen/risken minimal att något enskilt parti, i Mora i alla fall, får egen majoritet, utan är beroende av samarbete och kompromisser med ett eller flera partier.

Dels har vi som kommunpolitiker en ekonomisk verklighet och stränga lagar som reglerar den kommunala verksamheten att förhålla oss till.

Mot den bakgrunden är det speciellt intressant att titta på Morapartiets svar på de olika frågorna. I princip svarar partiet ja på alla frågor som ställs och lovar ”allt till alla”, vilket om man börjar räkna på kostnaderna, skulle skapa många nya utgifter för kommunen, dessutom ofta i strid med den kommunala kompetensen. Detta samtidigt som Morapartiet påstår sig sätta vård, skola och omsorg främst…

Morapartiet kan inte heller gömma sig bakom det faktum att man troligen aldrig kommer till makten och därför kan lova ”allt till alla”. Risken finns att partiet måste ingå i ”regeringsunderlaget” för en eventuell borgerlig koalition i Mora efter valet. Då skulle partiet tvingas stå till svars för alla sina vidlyftiga löften till väljarna.

Domen borde bli hård…

Om borgerlig logik

Borgerliga företrädare berömmer sig ofta för att de med sin politik ska ha fått fler människor i arbete och att välfärden får mer ekonomiska resurser nu än 2006, och att välfärden därmed skulle vara mer välmående och resursstark än någonsin. Tyvärr gör de sig skyldiga till en grov logisk kullerbytta.

Att fler människor arbetar är sant, men också att andelen arbetslösa är ungefär densamma som 2006. Att fler arbetar beror alltså på att vi blivit fler människor i Sverige, inte att den sk ”arbetslinjen” minskat andelen arbetslösa.

Att den totala skatteintäkten ökat, trots jobbskatteavdrag och annat är också sant, eftersom vi totalt sett är fler som arbetar och konsumerar och därmed betalar skatt.

MEN med fler människor följer också att KOSTNADERNA för samhällets service till dessa människor ökar.
Om var och en då betalar mindre till det gemensamma så betyder det naturligtvis också att den genomsnittliga servicenivån totalt sett också måste minska.

Till detta kommer teknisk utveckling inom vården, ökad livslängd, ökade krav och förväntningar på samhällets tjänster, samt diverse, tyvärr mycket kostnadsdrivande, experiment med ”valfrihet” inom vård och omsorg och världens mest långtgående friskolesystem.

Nettoeffekten av detta har, trots bruttoökningar av skatteintäkterna, lett till påtagliga besparingar, neddragen bemanning och en allmän urholkning av den offentliga verksamheten, vilket nu börjar märkas allt för väl i skolan, äldrevården och sjukvården.

Hade Alliansregeringen lyckat med sin målsättning med ”arbetslinjen” – att minska arbetslösheten – så hade kanske detta reptrick fungerat hjälpligt. Men det är mycket annat i statens finanser som kostar, så nu har man istället, när budgetunderskottet nått nya rekordnivåer, kunnat hålla igång Sverige hjälpligt genom att låna till den ”dagliga driften” av Sverige.

Det är inte ansvarfullt. Men det blir väl som vanligt, att en socialdemokratisk regering får sopa upp och ta skiten för en lättsinnig borgerlig politik. Och när ekonomin väl är på banan igen, statsfinanserna i ordning och välfärd och skola fungerar, så hoppar de borgerliga upp och försöker lockar tillbaka väljarna med överdådiga löften om sänkta skatter OCH bättre välfärd.

Låt oss hoppas att det inte funkar en tredje gång!

Bäste vän!

Du kan skylla allt du vill på invandrare och flyktingar. Det enda du gör att är att du spelar storföretagen och de allra rikaste i händerna, hela tiden.

Det är de som gnuggar händerna när sjuka och arbetslösa flyger i strupen på andra utsatta. De, kapitalägarna, har nämligen allt att vinna på att underblåsa otrygghet och konflikter mellan olika grupper inom den fattigaste tredjedelen av befolkningen. Det skapar nämligen en ”lydig” underklass som nöjer sig med att jobba för skitlöner bara för att överleva för dagen.

Därmed ökar man sina redan orimliga vinster, långt, långt mer än Sveriges kostnader för flyktinginvandring, hur du än väljer att räkna.

Den nuvarande regeringen är ett verktyg för denna överklass. Det är den som drivit igenom urholkningen av a-kassa och sjukförsäkring, det är den som driver en ekonomisk politik som håller inflation och räntor på en ohälsosamt låg nivå. Detta gynnar dem med stora förmögenheter och driver ”vanligt” folk att låna mer än de egentligen har råd med.

Genom att underblåsa konflikten mellan ”arbetare” och ”invandrare” tar man fokus från den verkliga konflikten, nämligen mellan ”roffarna” och de som har det tufft att få ekonomi och ”livspussel” att gå ihop.

Reinfeldt är skicklig när han under medmänsklighetens täckmantel lyckas underblåsa konflikten mellan utsatta ”svenskar” och flyktinginvandrare.

Sverige är inte ett fattigt land! Sverige har råd att hjälpa både sina egna invånare och dem som lyckas fly hit undan krig, fattigdom och andra umbäranden! Felet är att Sverige, med egoismen och otryggheten som drivkraft, blivit ett ojämlikt land där klyftorna vidgas mellan fattig och rik och de fattiga lämnas att slåss med varandra om de smulor som finns kvar när de rika tagit sitt.

Det är inte konstigt att främligsfientligheten frodas under sådana förutsättningar och att många drömmer sig tillbaka till hur det var ”förr”.

Men skillnaden mellan förr och nu är inte invandringen! Skillnaden är att förr hade vi i Sverige en solidarisk skattepolitik och byggde trygghetssystem som gjorde att människor, trots sjukdom och arbetslöshet, kunde känna tillförsikt inför framtiden. Då fanns ingen anledning att titta snett på den som tagit sig hit undan krig och förföljelse.

Visst, omvärlden ser annorlunda ut idag. Vi är idag ett litet exportberoende land, ekonomin har globaliserats. Människor och kapital har blivit rörligare. Krigshärdar och kriser långt bort påverkar oss mer än någonsin.

Det går därför inte att stänga gränserna och försöka leva i en egen liten bubbla där solkyssta barn leker i en sörgårdsidyll där mamma står vid spisen och pappa åker till jobbet.

Men det går att åter bygga upp ett solidariskt samhälle, där människor kan känna trygghet att inte allt går överstyr om man blir sjuk eller arbetslös. Där alla känner att de har ett meningsfullt jobb. Där människor kan känna trygghet i att de får bästa möjliga sjukvård och en god äldreomsorg när de behöver det. Där barnen går i en skola som låter alla barn utvecklas utifrån sina förutsättningar. Där vi med öppet sinne kan välkomna dem som flytt undan krig och förföljelse.

Det handlar bara om att välja väg! En Moderat-ledd politik som, med starkt stöd av SD, vidgar klyftorna i samhället och skapar motsättningar mellan arbetslösa, gamla, sjuka och flyktingar, eller en S-ledd politik som vill minska klyftorna och därigenom skapa trygghet och framtidstro för alla.

Valet är ditt, men jag är säker på att SD inte är svaret!